Från Östersjön till Tokyo: olympiaprojektets första år 

Jag startade mitt olympiaprojekt mot sommar-OS i Tokyo 2020 för ett år sedan på sommaren. Vår minsting föddes i maj 2018, och under midsommaren fick jag för första gången tillfälle att stå på vindsurfingbrädan. I juni-juli tränade jag på hemmavatten utanför Helsingfors och Esbo. Emellanåt ”campade” jag i familjens stugtrakter i både Ekenäs och Nådendals skärgård. Förutom brädsegling rörde jag mig också på vattnet paddlandes på en SUP-bräda, vilket inte bara är en utmärkt träningsform, utan också ett enkelt sätt för vem som helst att lära känna vår vackra kust. Å andra sidan kom också den hårda sanningen och flaken av blågrönalger emot när jag njöt av landskapet i det stilla vattnet i juli.

Vid sommarens slut i augusti återvände jag från mammaledigheten på allvar i Århus, Danmark, i Östersjöns sydvästliga hörn. Där ordnades seglings-VM i alla seglingens OS-klasser, och redan 40 % av nationsplatserna till olympiska spelen i Tokyo delades ut. Bara en idrottare per land får tävla i OS, och totalt 27 nationsplatser delas ut i damernas brädseglingsklass. Ännu i Danmark lyckades jag inte nå en plats i OS. Det var ändå fint att kunna tävla så pass snart (10 veckor) efter förlossningen. Trots den blygsamma slutplaceringen innehöll veckan också framgångar och jag fick i läxa en hel del utvecklingsidéer och en ryggsäck full av träningsiver.


I början av hösten kan idrottare inom sommargrenar ofta hålla en kort semester, varefter den konditionshöjande fasen och förberedelserna för nästa år börjar. Förra hösten innehöll mitt träningsprogram för konditionsfasen också rehabiliterande gruppträning, d.v.s. mamma-baby yoga, pilates och dans, utöver vanlig jogging och styrketräning. Att prova på nya grenar ger träningen en extra krydda.

I oktober 2018 begav jag mig av på vinterns första träningsläger i Cadiz, Spanien. Varför just Spanien? Det finns några anledningar till det: hemmavattnen är för kalla på vintern, min tränare är spansk och det finns sparringpartners att träna med där. På Atlantkusten i södra Spanien är det också möjligt att träna i världshavets stora vågor, som det finns skäl att vänja sig vid inför OS i Tokyo.

Som en toppidrottare med familj måste jag också fundera på träningsläger ur perspektivet vilken den bästa lösningen för den totala bördan av barnomsorg och vardag är. Således har den tid som tillbringas för att ta sig från en plats till en annan och att bli van vid en ny miljö (tidsskillnad etc.) försökts minimeras i min kalender. Under fem timmar i ett flygplan i varje riktning och fem veckor på destinationen står redan i ganska bra proportion till varandra. Miljön tackar också för den sparade flygsträckan.

Under en längre vistelse formas vardagsrytmen till ganska, nå, vardaglig. I lägret tränade jag på vattnet fem dagar i veckan. Min egen tränare var med på träningen tre dagar i veckan och på andra dagar tog en av våra tränare från vår spansk-finsk-dansk-mexikanska träningsgrupp ledningen i övningarna. Vi bodde i en hyreslägenhet inom gångavstånd från träningscentret. Under träningen pysslade barnen en del av tiden med sin pappalediga pappa eller sina far- och morföräldrar antingen hemma eller på stranden. Centret hade utrymme för förvaring och underhåll av utrustningen och ett gym för ytterligare träning. Huvudfokus för träningsetappen var på träning inom grenen, så jag gick till gymmet främst för att göra underhållande och återhämtande övningar.


I början av år 2019 fortsatte lägret i Spanien, först i det bekanta Cadiz och sedan på Medelhavssidan i Mallorca, där tävlingen om europamästerskapet hölls i april. De närmande OS-kvalen märktes i det ökade vimlet i tävlingshamnen: ett rekordantal brädseglare från sex kontinenter deltog i de öppna EM-tävlingarna. Följande OS-platser delas ut i september på Gardasjön i Italien, där nio länder tar sin plats. Europamästerskapen i april fungerade som en bra måttstock: jag placerade mig som 26:e i totalresultaten, och var 20:e europeiska. Av de länder som ännu inte nått en OS-plats var min placering näst bäst.

När jag skriver det här, har jag en månad av den finska sommarsäsongen bakom mig. Vi kunde börja träna på Östersjöns friskt kyliga vågor redan innan valborg. Framför mig har jag en intressant sommar innan eldprovet på Gardasjön. Förhoppningsvis slipper vi den här sommaren förfasa oss över den genomsnittligt större förekomsten av blågrönalger såsom vi gjorde ifjol, utan i stället också får njuta av vårt kära Östersjön. Tillsammans ägnar vi uppmärksamhet åt hur vi använder havet och hur vi agerar –  vi kommer till exempel alltid ihåg att slänga skräp i soporna. Njut av sommaren, mer nytt från mig i mitt nästa blogginlägg!


Tuuli Petäjä-Sirén

Östersjöprojektets fadder, tävlingsseglare

Ålandsbankens Östersjöprojekt förbättrar läget i Östersjön genom att finansiera goda idéer och uppmuntra till aktion. Bekanta dig med Östersjöprojektet! www.balticseaproject.org